Jag trodde jag visste exakt vad kärlek var när jag grät för pojkbanden som 12-åring. Men inte fören ett par månader sedan fick jag nog känna av vad riktig kärlek är.

Kärlek är när man inte kan tänka på något annat. När magen pirrar så mycket att man tror att man har blivit sjuk. När man ryser i hela kroppen varje gång han tar i en. När han tycker du är söt utan smink och kladdigt läppglans. När hjärtat stannar varje gång han tittar på dig. När han får dig att känna som du lever i din tonårsdröm. När du känner den där känslan bara du kan känna. När man sitter och tittar på hus och bröllopsinbjudningar 10 år i förväg. När man kan tänka sig göra allt för varandra. När man ställer upp när det är svårt och när man finns där när man behöver prata. När man accepterar varandras brister. När man kan säga förlåt. När man skapar fina minnen tillsammans. När man vågar säga ifrån när den andre har fel. Och när man aldrig någonsin ångrat något av detta.